satt nyss i typ en timme o snacka om massa random med ellinor XD

''asså, du kan va en mus''

ASGARV

''asså jag menar en mus som springer och har hår!''

ASGARV x2

fråga allt mellan himmel och jord!

jag svarar på allt

tror jag klickar hem denna idag.. vill ha en mobil som man kan lyssna musik i , hur mycket jag än älskar min desire.. ni förstår att man kan  inte lyssna med headset nåt mer, vilket förstör mitt liv xd näe då men asså, de är jobbigt. och denna kostar bara 649:- från expert!

mörkbrun

ljusbrun

blond

sen har vi orange,röd,lila,platinablond och sånt ;) men hittade inte dom bilderna..

just kommit hem från skolan,chill,slutade 1 idag.

sen va de nån liten random buss som gick hem vid västsidan så tog den, och sen när emil skulle av körde han in på gården, hoppar ur och snackar med människor och klappar en hund, men 2 st till med i bussen (jag o en till) o.O

sitter hemma nu iaf

men som tur är så vart det inte så ^^!

shit vilket onödigt inlägg..

skolan va väl som en vanlig torsdag,chill ^^

ehm.. aa.. kom just hem från skolan,nice det med,. ehm..

JUSTE!

svar: puss på dig oxå!<3

skulle jag passa i min orginella färg? denna är dck dåligt redigerad XD men ungefär så ser min orginella ut ^^

riktigt gråblond, el om man säger ask blond? IALLAFAAAALL så ser den ut ungefär så :P

för asså, jag käkar ALLTID glass när jag är ledsen (om jag käkar nåt alls..)

jag brukar gå in i en deprission när jag är ledsen,där varken mat,dricka eller godis existerar,alltså tappar jag all matlust, och om jag ska äta måste jag tvinga i mig det, ingen vacker syn..

just käkat ! nån soppa, men åt typ bara mackor x) el, vart inte så många direkt.. vart sjuuuukt mätt o,O

iaf, sitter o messar, och hör på musik^^ Jag stör mig grymt mycket på att man inte kan använda headset på min mobil längre -.- seri, ny mobil,eller.. ingen mobil!?

högst upp på önskelistan är ju såklart en Iphone 4 ^^ Får försöka övertala mamma att ta en sån istället för födelsedagspresent,konfapresent eller julklapp.. helst typ , födelsedag, för konfa kommer aldrig mer, och julen måste man få något på, lxm,det är julen o.o

skolan va chill,ska dra o äta nu, just gjort läxan , men måste dra!

tog med denna bild bara för att tassen vart så azum! XD

Gullis kisse ! :)

Sötsöt :)

säget jag typ så ofta? shit...

I cant, my life fucks me every day ;)

skolan va väl okej.. sen gick jag hem till * och var där en timme,drygade mig..

sen hem-åt lite ''mat''-smsar-datorn

aja..

haha, nee men är ensam nere nu , så aa^^

ska kolla åp svenska hollywoodfruar nu, och ringa lite samtal :P

Sitter och nördar gråter bara i regnet , som varje kväll när ja har tråkigt x)

men nu börjar Idol så får sluta nörda musik(redan slutat nörda men...)

ska lyssna på musik via idol ist nu, så hörs! ;D

orkade typ bara hälften , och en macka o.O

Skolan va typ.. chill, men hade ont i huvudet typ hela eftermiddagen -.- Nu käkar jag kola godisar i alla smaker, typ jordgubbssmak,mjuk choklad o massa .. eller massa,3 olika ,tog bara tre xd

men nu ska ja typ chilla o deppa , ha det bättre än jag har det !

kom just hem från konfa grejen,va massa skönt folk där , var mycket med marcus,pierre och johanna , mest johanna :P

Men aa, nu får ni bilder!

Dagens Outfit

tänkte ni ville ha lite färska ego bilder, så här kommer lite, kommer fler i tidsinställt sen.

trodde jag, men datorn är apa seg, så aa...

smaskade detta igår , namnnamn

Tänkte börja med att säga att hästen heter Corona, men kallas Ronna.

Johanna är hennes riktiga ägare då, som ni hittar på http://skooogsmullarna.blogg.se !

Corona är född år 1994 alltså...16 år? jag vet dock inte så mycket om denna häst,utom att hon kan vara riktigt envis (haha..) och testar mycket ^^

Tänkte även berätta att Ronna bara har ett öga. Hon var tvungen att operera bort det andra (?).

Men hon är minst lika bra häst med ett öga,som med två. Jag tycker bara att det gör henne extra speciell :)

iaf, här är några av korten!

det var inte ens hälften.. men måste strax dra ^^

no matter what the situation is. forever is to death tare us apart, and more.

hon finns alltid där när hon behövs som mest, och förstår och lyssnar.

Jag kan berätta allt för henne, och lita på att hon inte sprider det vidare.

och hon förklarar att det blir bättre, och hjälper mig.

Det var en trollkäring, som kom gående genom skogen med ungen hängande i en näver- kont, som hon bar på ryggen. Han var stor och ful med hår som borst, sylvassa tänder och klo på lillfingret, men trollkäringen tyckte för- stås, att det inte kunde finnas ett vackrare barn. Om en stund kom hon till ett ställe, där skogen glesnade en smula. Det var en väg, som gick fram där, gropig och slipprig av trädrötter, och på vägen kom en bonde och hans hustru ridande. I detsamma som trollkäringen fick syn på dem, ville hon smyga sig tillbaka in i skogen för att inte bli sedd av människorna, men så märkte hon, att bondhustrun höll ett barn på armen, och då ändrade hon tankar. »Jag vill allt se om människobarnet kan vara likaså vackert som mitt,» tänkte hon och kröp ihop bakom en stor hasselbuske, som stod tätt invid vägkanten. Men när de ridande for förbi henne, sträckte hon sig för långt fram i sin iver, så att hästarna fick syn på det stora, svarta trollhuvudet. De stegrade sig och satte av i fullt sken. Både bon- den och hans hustru höll på att bli kastade ur sadeln. De gav till ett rop i förskräckelsen, sen böjde de sig framåt för att fatta tag i tyglarna, och i nästa ögonblick var de försvunna. Trollkäringen grinade till av förargelse, för hon hade knappast hunnit kasta en blick på människobarnet. Men strax därpå blev hon helt belåten igen. Där låg ju barnet på marken mitt framför hennes fötter. Det hade fallit ur moderns armar, då hästarna stegrade sig, men till all lycka hade det störtat ner i en hög torra löv och var alldeles oskadat. Det skrek högt av skrämsel över fallet, men då trollkäringen lutade sig över det, blev det så förvånat och roat, att det tvärtystnade och sträckte upp händerna för att rycka henne i hennes svarta skägg. Trollkäringen stod där helt förbluffad och betraktade människobarnet. Hon såg på de smala fingrarna med de rosenröda naglarna, de klara, blå ögonen och den lilla, röda munnen. Hon kände på det mjuka håret, strök med handen över kinden och blev allt mer och mer förvånad. Hon kunde rakt inte fatta, att ett barn kunde vara så rosigt och mjukt och fint. På en gång ryckte trollkäringen näverkonten från ryggen, hämtade fram sin egen unge och satte ner den bredvid människobarnet. Och när hon nu såg vilken skillnad det var på dem, så kunde hon inte styra sig, utan började stortjuta. Under tiden hade bonden och hans hustru fått makt med hästarna, och de vände nu tillbaka för att söka sitt barn. Trollkvinnan hörde, att de närmade sig, men hon hade inte sett sig mätt på människobarnet, utan blev sittande bredvid det, ända tills de ridande nästan var inom syn- håll. Då fattade hon ett raskt beslut. Hon lät sin egen unge ligga kvar vid vägkanten, men människobarnet stoppade hon i näverkonten, slängde den på ryggen och löpte till skogs. Hon var knappt försvunnen, förrän de ridande kom till synes. Det var ett präktigt bondfolk, rikt och aktat och ägare till en stor gård i den fruktbara dalen nedanför berget. De hade redan varit gifta i flera år, men de hade bara detta enda barnet, så att man kan förstå, att de var ivriga att få det tillbaka. Bondhustrun kom ett par hästlängder före mannen och fick först syn på barnet, som låg vid vägkanten. Det skrek av alla krafter för att kalla sin mor tillbaka, och hustrun borde redan av det förskräckliga tjutet ha förstått vad det var för ett barn, men hon hade varit i sådan ångest för att den lille skulle ha slagit ihjäl sig i fallet, att hon bara tänkte: »Gud vare lov, att han är i livet!» – »Här ligger barnet!» ropade hon till mannen, och med detsamma gled hon ur sadeln och skyndade fram till trollungen. Då bonden kom fram till platsen, satt hustrun på marken och såg ut som en, som inte kan tro sina sinnen. »Inte hade mitt barn tänder som sylar,» sa hon, under det att hon vände barnet fram och tillbaka. »Inte hade mitt barn hår som svinborst,» klagade hon, och hennes stämma uttryckte en allt större och större förskräckelse. »Inte hade mitt barn klo på lillfingret.» Bonden kunde inte tro annat, än att hans hustru hade blivit tokig, och sprang raskt av hästen. »Titta på barnet, och säg om du kan begripa varför det ser så underligt ut!» sa hustrun och räckte det till honom. Han tog emot det ur hennes händer, men knappt hade han gett det en blick, förrän han spottade tre gånger och slängde det ifrån sig. »Det är ju en trollunge!» sa han. »Det är inte vårt barn.» Hustrun satt alltjämt kvar vid vägkanten. Hon var inte snabb- tänkt och kunde rakt inte förklara för sig vad som hade hänt. – »Men vad gör du med barnet?» utbrast hon. – »Märker du inte, att det är en bortbyting?» frågade mannen. »Trollena har passat på, då våra hästar skenade. De har stulit vårt barn och lagt hit ett av sina egna.» – »Men var är då mitt barn nu?» frågade hustrun. – »Det är borta hos trollena, det,» sa mannen. Nu fattade hustrun hela olyckan. Hon blek- nade bort som en döende, och mannen trodde, att hon skulle ge upp andan på fläcken. »Vårt barn kan ju inte vara långt borta,» sa han och försökte lugna henne. »Vi ska gå in i skogen och söka.» Därmed band han sin häst vid ett träd och begav sig in i snåren. Hustrun reste sig för att följa honom, men då märkte hon, att trollungen låg så, att han när som helst kunde bli sparkad av hästarna, som var oroliga över att ha honom i sin närhet. Hon ryste bara vid tanken på att röra bortbytingen, men hon flyttade honom ändå ett stycke åt sidan, så att hästarna inte skulle komma åt honom. »Här ligger skramlan, som vår pojke höll i handen, när du tappade honom,» ropade bonden inifrån skogen, »nu vet jag, att jag är på rätt spår.» Hustrun skyndade efter honom, och de gick sedan länge inne i skogen och sökte. Men de fann varken barn eller troll, och då skym- ningen bröt in, måste de vända tillbaka till hästarna. Hustrun grät och vred sina händer. Mannen gick med tänderna sammanbitna och sade inte ett ord för att trösta henne. Han var av en gammal och god släkt, som skulle ha slocknat ut, om han inte hade fått en son. Nu gick han där och var ond på hustrun, därför att hon hade låtit barnet falla till marken. »Barnet borde hon ha hållit fast framför allt annat,» tänkte han. Men då han såg hur bedrövad hon var, så hade han inte hjärta att göra henne några förebråelser. Han hade redan hjälpt henne upp i sadeln, då hon kom att tänka på bortbytingen. »Vad ska vi ta oss till med trollungen?» sa hon. – »Ja, vart har den tagit vägen?» undrade mannen. – »Han ligger därborta under busken.» – »Där ligger han ju bra,» sa mannen och skrattade bittert. – »Vi får väl ändå lov att ta den med oss. Vi kan inte låta den ligga kvar i vild- marken.» – »Jo, det måtte vi väl kunna,» sa bonden och satte foten i stigbygeln. Hustrun tyckte, att mannen egentligen hade rätt. Inte behövde de ta sig an trollets barn. Hon lät också hästen ta ett par steg, men så på en gång blev det omöjligt för henne att rida vidare. »Det är ju i alla fall ett barn,» sa hon. Jag kan inte låta det ligga här till mat för vargarna. Du måste ge mig ungen.» – »Det gör jag visst inte,» svarade mannen. »Den ligger bra, där den ligger.» – »Om du inte ger mig honom nu, så vet jag, att jag måste gå tillbaka hit i kväll och hämta honom,» sa hustrun. – »Jag tror, att det inte är nog med att trollena har stulit mitt barn. De har visst också förvridit huvudet på min hustru,» mumlade bonden. Men han lyfte ändå upp barnet och lämnade det till hustrun, för han hade en stor kärlek till henne och var van att göra henne till viljes i allting. Nästa dag var olyckan känd i hela socknen, och alla, som var erfarna och kloka, skyndade till bondgården för att ge visa råd och för- maningar. »Den, som har fått en bortbyting i huset, ska slå honom med en grov käpp,» sa en gumma. – »Varför ska man vara så svår mot honom?» frågade bondkvinnan. »Nog är han ful, men han har ju ändå inte något ont gjort.» – »Jo, om man piskar trollbarnet så länge, att blodet rinner, så kommer trollkäringen farande, kastar till en ens eget barn och tar sitt med sig. Jag vet många, som på det sättet har fått igen sina barn.» – »Ja, men de barnen har inte länge blivit vid liv,» inföll en annan av de gamla, och hustrun tänkte för sig själv, att det medlet kunde hon inte använda. Mot kvällen, då hon en stund satt ensam i stugan med bortbytingen, började hon längta så häftigt efter sitt eget barn, att hon inte visste vad hon skulle ta sig till. »Kanske att jag ändå borde göra så, som jag har blivit tillrådd,» tänkte hon, men hon kunde inte komma sig för med det. I samma ögonblick steg bonden in i stugan. Han höll en käpp i handen och frågade efter bortbytingen. Hustrun förstod, att han ville följa de kloka kvinnornas råd och slå trollbarnet för att få igen sitt eget. »Det är bra väl, att han gör det,» tänkte hon. »Jag är så dum. Jag skulle aldrig kunna slå ett oskyldigt barn.» Men knappt hade mannen gett trollungen ett slag, förrän hustrun rusade fram och grep honom i armen. »Nej, slå inte, slå inte!» bad hon. – »Du vill visst inte ha igen ditt barn, du,» sa mannen och försökte göra sig lös. – »Visst vill jag ha det tillbaka,» sa hustrun, »men inte på det här sättet.» Bonden höjde armen till ett nytt slag, men innan det hade fallit, hade hustrun kastat sig över barnet, så att slaget träffade henne. – »Gud i himlen!» sa mannen. »Nu förstår jag, att du ämnar ställa det så, att vårt barn ska få stanna hos trollen i hela sitt liv.» Han stod stilla och väntade, men hustrun låg kvar framför honom och skyddade barnet. Då kastade mannen käppen ifrån sig och gick harmsen och bedrövad ut ur stugan. Han undrade sedan över att han inte hade fört igenom sin vilja trots hustruns mot- stånd, men det fanns något hos henne, som betvang honom. Han kunde inte göra henne emot. Det gick återigen ett par dagar under sorg och bedrövelse. Det kan vara svårt nog för en mor att ha mistat sitt barn, men värre än allt annat är det att ha fått det ersatt av en bortbyting. Det håller hennes längtan ständigt vid liv och låter den aldrig komma till ro. »Jag vet inte vad jag ska ge bortbytingen till mat,» sa hustrun en morgon till mannen. »Han vill inte äta det, som jag sätter fram för honom.» – »Det är nog inte underligt,» sa mannen. »Har du inte hört, att trollena inte vill äta annat än gro- dor och möss?» – »Men du kan väl inte begära, att jag ska gå ut i groddammen och hämta föda åt honom,» sa hustrun. – »Nej, jag begär det visst inte,» sa mannen. »Jag tycker, att det bästa vore, att han finge svälta ihjäl.» Hela veckan förgick, utan att bondhustrun var i stånd att förmå trollungen att äta något. Runt omkring honom ställde hon upp alla möjliga goda saker, men trollungen bara grinade och spot- tade, då hon ville förmå honom att smaka på läckerheterna. En kväll, då det såg ut, som om han höll på att dö av hunger, kom katten springande in i rummet med en råtta i munnen. Då ryckte bond- kvinnan råttan från katten, kastade den till bort- bytingen och gick hastigt ut ur rummet för att slippa se hur trollbarnet åt. Men då bonden märkte, att hustrun verkligen hade börjat samla in grodor och spindlar åt bort- bytingen, fattade han en sådan avsky för henne, att han inte längre kunde dölja den. Det var honom omöjligt att säga ett vänligt ord till henne. Ännu hade hon dock kvar så mycket av sin gamla makt över honom, att han stannade i hemmet. Men det var inte nog med detta. Också tjänst- folket började visa husmodern olydnad och van- vördnad. Husbonden låtsade inte om, att han märkte det, och hustrun förstod nu, att om hon fortfore att ta bortbytingen i försvar, skulle hon få det svårt och tungt varenda dag, som Gud gav. Men hon var nu en gång sådan, att då det fanns någon, som alla hatade, så måste hon uppbjuda sina yttersta krafter för att komma en sådan stackare till hjälp. Och ju mer hon fick lida för bortbytingens skull, dess mer trofast vakade hon över att intet ont skulle vederfaras honom. Ett par år senare satt bondhustrun en för- middag ensam i stugan och sydde lapp på lapp på en barnklänning. »Ack ja!» tänkte hon, medan hon sydde. »Den har inga goda dagar, som ska hålla på och sörja för ett främmande barn.» Hon sydde och sydde, men hålen var så stora och många, att hon fick tårarna i ögonen, då hon såg dem. »Men så mycket vet jag,» tänkte hon, »att om jag finge laga kolten åt min egen son, då skulle jag inte räkna hålena.» »Jag har det allt bra svårt med bortbytingen,» tänkte bondhustrun, då hon fick syn på ett hål till. »Det bästa vore, att jag toge honom med mig så långt in i skogen, att han inte kunde hitta hem, och lämnade honom där. »Det är då sant, att jag inte behövde göra mig så mycken möda för att slippa honom,» fort- satte hon om en stund. »Om jag bara läm- nade honom ur sikte ett ögonblick, så skulle han dränka sig i brunnen eller brinna opp i spisen eller bli biten av hunden eller sparkad av hästarna. Ja, det vore en lätt sak att bli av med honom, så elak och oförvägen som han är. Det finns ingen på gården, som inte hatar honom, och om jag inte ständigt hade honom omkring mig, så skulle strax någon begagna tillfället att skaffa honom ur vägen.» Hon gick bort och tittade på barnet, som låg och sov i en vrå av stugan. Det hade vuxit och var ännu fulare, än då hon såg det första gången. Munnen hade dragits ut till ett tryne, ögonbrynen var som två styva borstar, och skinnet var all- deles brunt. »Att laga dina kläder och att vaka över dig ginge väl ändå an,» tänkte hon. »Det är det minsta jag får utstå för din skull. Men min man har blivit led åt mig, drängarna föraktar mig, pigorna skrattar åt mig, katten fräser, då han får se mig, hunden morrar och visar tänderna, och du är skuld till alltsammans. »Men att djur och människor hatar mig, kunde jag väl ändå bära,» brast hon ut. »Det värsta är, att var gång jag ser dig, längtar jag mer än förut efter mitt eget barn. Ack, mitt gullebarn, var är du? Ligger du och sover på mossa och ris borta hos trollkäringen?» Dörren gick upp, och hustrun skyndade sig tillbaka till sin sömnad. Det var hennes man, som kom in. Han såg glad ut och talade vän- ligare till henne, än han hade gjort på länge. »Det är marknad i dag borta i kyrkbyn,» sa han. »Vad säger du, om vi skulle ta och gå dit?» Hustrun blev glad över förslaget och sade, att det ville hon gärna vara med om. »Gör dig då färdig, så fort du kan!» sa mannen. »Vi får lov att gå till fots, för hästarna är ute på åkern. Men om vi tar vägen över berget, så kommer vi nog fram i rätt tid.» En liten stund efteråt stod bondhustrun på tröskeln, fin och pyntad i sina bästa kläder. Detta var det gladaste, som hade hänt henne på många år, och hon hade alldeles glömt bort trollungen. »Men,» tänkte hon plötsligt, »kanske min man bara vill locka bort mig, för att drängarna ska kunna slå ihjäl bortbytingen, medan jag är ur vägen.» Hon gick hastigt in i stugan och kom tillbaka med den stora trollungen på armen. »Kan du inte lämna den där hemma?» sa mannen, men han lät inte förargad, utan talade med mild röst. – »Nej, jag vågar inte gå ifrån honom,» svarade hon. – »Ja, det är din ensak,» sa bonden, »men nog blir det tungt för dig att släpa en sådan börda över berget.» De började nu sin vandring, men den blev mödosam, för det bar brant uppför. De måste klättra ända upp till toppen av bergkullen, innan vägen tog av mot kyrkbyn. Hustrun blev slutligen så trött, att hon knappt kunde flytta en fot. Gång på gång sökte hon övertala den stora pojken att gå själv, men han ville inte. Mannen var helt förnöjd och så vänlig, som han inte hade varit, sedan de hade förlorat sitt eget barn. »Nu får du ge mig bytingen,» sa han, »så ska jag bära den en stund.» – »Ånej, jag orkar nog,» sa hustrun, »jag vill inte, att du ska ha besvär med trolltyget.» – »Varför ska du vara ensam om att sträva med det?» sa han och tog ungen ifrån henne. Just där bonden tog barnet, var vägen som allra svårast. Hal och slipprig löpte den fram vid kanten av en brant klyfta och var så smal, att det knappt fanns plats på den för att sätta ner foten. Hustrun gick efter, och helt hastigt blev hon rädd för att det skulle hända mannen något, medan han gick och släpade på barnet. »Gå sakta här!» ropade hon, för hon tyckte, att han vandrade fram alldeles för fort och oförsiktigt. Strax därpå snavade han också och hade så när tappat barnet ner i avgrunden. »Om barnet nu verkligen hade fallit, då hade vi varit av med det för alltid,» tänkte hon. Men i samma ögonblick begrep hon, att det var mannens avsikt att kasta barnet ner i klyftan och sedan låtsa, att det hade skett av våda. »Ja, ja,» tänkte hon, »så är det. Han har ställt till allt det här för att skaffa bortbytingen ur världen, utan att jag skulle märka, att det var gjort med flit. Ja, det bästa vore ju också, om jag läte honom göra, som han vill.» Återigen snavade mannen mot en sten, och återigen höll bortbytingen på att glida ur hans armar. »Ge mig barnet! Du faller med det,» sa hustrun. – »Nej,» sa mannen, »jag ska nog vara försiktig.» I samma ögonblick snavade han för tredje gången. Han sträckte ut armarna för att gripa tag i en trädgren, och barnet föll. Hustrun gick tätt bakom honom, och fastän hon nyss förut hade sagt till sig själv, att det vore bra gott att slippa bortbytingen, så störtade hon nu fram, fick fatt i en flik av trollungens kläder och drog upp honom på vägen. Då vände sig mannen till henne. Hans ansikte var nu fult och alldeles förvandlat. »Du var inte så fortfärdig, när du lät vårt barn falla i skogen,» sa han vredgad. Hustrun svarade ingenting. Hon hade blivit så bedrövad över att mannens vänlighet bara var låtsad, att hon hade börjat gråta. »Varför gråter du?» sa han hårt. »Det hade väl inte varit en så stor olycka, om jag hade låtit by- tingen falla. Kom nu, annars blir det för sent.» – »Jag tror inte, att jag har någon lust att gå på marknan,» sa hon. – »Nåja, jag har allt förlorat lusten, jag med,» sa mannen och var enig med henne. På hemvägen gick han och frågade sig själv hur länge han ännu skulle kunna hålla ut med hustrun. Om han nu gjorde bruk av sin styrka och ryckte barnet ifrån henne, så kunde ju allt bli bra igen mellan dem, menade han. Han var just färdig att börja en strid med henne om barnet, men då mötte han hennes blick, som vilade på honom svårmodig och ängslig. Han lade band på sig ännu en gång för hennes skull, och allt blev, som det hade varit. Återigen gick ett par år, men då hände det en sommarnatt, att bondgården råkade i brand. Då folket vaknade, var stuga och kammare fulla av rök, och hela vinden var ett enda eldhav. Man kunde varken tänka på att släcka eller rädda, man måste bara rusa ut för att inte bli inne- bränd. Bonden hade kommit ut på gården och stod där och såg på sitt brinnande hus. »Ett ville jag gärna veta,» sa han, »och det är vem som har vållat mig den här olyckan.» – »Nå, vem annan skulle det väl vara än bortbytingen?» sa en dräng. »Han har ju i långliga tider hållit på med att samla ihop stickor och strå och tänt på dem både ute och inne.» – »I går hade han burit ihop en hög torra kvistar på vinden,» sa en piga, »och höll just på att sätta eld på den, när jag fick se honom.» – »Han har nog tänt på dem sent i kväll i stället,» sa drängen. »Ni kan vara säker på att ni har honom att tacka för hela olyckan.» »Om han åtminstone ville brinna inne,» sa bonden, »då skulle jag inte klaga över att min gamla stuga har gått opp i lågor.» Just som han sade detta, kom hustrun ut ur huset och släpade barnet efter sig. Då rusade bonden mot henne, ryckte bortbytingen ifrån henne, lyfte honom högt på sina armar och kastade honom tillbaka in i huset. Elden slog just då ut genom tak och fönster, och hettan var förfärlig. Ett ögonblick stirrade hustrun på mannen, likblek av förskräckelse. Sedan vände hon och skyndade in i huset efter barnet. »Du kan gärna brinna opp, du med!» ropade mannen efter henne. Hon kom tillbaka ut i alla fall, och bortbytingen hade hon med sig. Händerna hade hon fått svårt brända, och hennes hår var nästan avsvett. Ingen sade ett ord till henne, då hon kom ut. Hon gick bort till brunnen, släckte ett par gnistor, som glödde på hennes kjortelfåll, och satte sig sedan med ryggen mot brunnskaret. Trollbarnet låg i hennes knä och somnade snart, men hon satt kvar, upprätt och vaken, och stirrade sorgset framför sig. En hel mängd människor skyndade förbi henne fram mot det brinnande huset, men ingen talade till henne. Alla tycktes finna henne så hemsk och avskräckande, att de inte tordes komma i hennes närhet. Vid dagbräckningen, då stugan var ner- brunnen till grunden, kom mannen fram till henne. »Jag härdar inte längre ut med detta,» sa han. »Du vet nog, att jag ogärna lämnar dig, men jag kan inte längre stå ut att leva samman med ett troll. Nu går jag min väg och kommer aldrig tillbaka.» Då hustrun hörde orden och såg hur mannen vände sig bort och gick, tyckte hon, att det ryckte och slet i henne. Hon ville skynda efter honom, men trollbarnet låg tungt på hennes knä. Hon kände sig inte ha kraft nog att skaka det ifrån sig, utan blev sittande. Bonden begav sig rätt uppåt skogen och tänkte därvid för sig själv, att nu gick han väl den här vägen för sista gången. Men knappt hade han hunnit ett stycke uppåt höjden, förrän en liten pilt kom springande emot honom. Han var skön och smärt som ett ungträd. Håret var silkesmjukt, och ögonen lyste som stål. »Ack, sådan skulle min son ha sett ut, om jag hade fått behålla honom!» sa bonden. »En sådan arvinge skulle jag ha haft. Det skulle ha varit något annat än det svarta otyget, som min hustru har dragit hem till gården.» »Goddag i skogen!» hälsade bonden. »Vart skall du ta vägen?» – »Goddag igen!» sa barnet. »Om du kan gissa vem jag är, så ska du få veta vart jag går.» Men då bonden hörde rösten, blev han alldeles blek. »Du talar, som folk av min släkt brukar tala,» sa han. »Och om inte min son vore hos trollena, så skulle jag säga, att det är du.» – »Ja, nu har ni gissat rätt, far,» sa gossen och skrattade. »Och eftersom ni har gissat rätt, så ska ni få veta, att jag är på väg till mor.» – »Du ska inte gå till mor,» sa bonden. »Hon frågar inte efter varken dig eller mig. Hon har inte hjärta för någon annan än en stor, svart trollunge.» – »Menar ni det, far?» sa gossen och såg fadern djupt in i ögonen. »Då är det kanske bäst, att jag stannar hos er nu för det första.» Bonden kände en sådan glädje över barnet, att tårarna ville tränga fram. »Ja, stanna du bara hos mig!» sa han, tog gossen i sina armar och lyfte honom högt i luften. Han var så rädd för att förlora honom en gång till, att han vandrade vidare med barnet i famnen. Då de hade gått ett par steg, begynte gossen prata med honom. »Det är väl, att ni inte bär mig så illa, som ni bar bortbytingen,» sa han. – »Vad menar du?» frågade bonden. – »Jo, troll- käringen gick på andra sidan klyftan med mig på armen, och var gång, som ni snavade och höll på att tappa bortbytingen, höll hon också på att falla med mig.» – »Vad säger du? Gick ni på andra sidan klyftan?» sa bonden och blev rätt betänksam. – »Jag har aldrig varit så rädd förr,» sa gossen. »Då ni kastade trollbarnet ner i klyftan, ville trollkäringen kasta mig efter. Om inte mor då hade varit . . .» Bonden började gå långsammare, under det att han försökte fråga ut gossen. »Du får lov att tala om för mig hur du har haft det hos trollena. – »Det kunde vara svårt ibland,» sa den lille, »men bara mor var snäll mot trollungen, så var också trollkäringen snäll mot mig.» »Brukade hon ge dig stryk?» frågade bon- den. – »Hon slog inte mig oftare, än ni slog hennes barn.» – »Vad fick du att äta?» frågade fadern vidare. – »Var gång, som mor gav troll- ungen grodor och möss, fick jag smör och bröd. Men när ni satte fram bröd och kött för troll- ungen, bjöd trollkäringen mig på ormar och tistlar. Den första veckan höll jag på att svälta ihjäl. Om inte mor då hade varit . . .» Då barnet sade detta, gjorde bonden helt om och började gå raskt neråt dalen. »Jag vet inte hur det kommer sig,» sa han, »men jag tycker, att det luktar brandrök av dig.» – »Ja, det är inte så underligt,» sa barnet. »Jag blev ju kastad i elden förra natten, då ni slängde in trollbarnet i den brinnande stugan. Hade inte mor då varit . . .» Bonden fick nu så brått, att han nästan sprang, men plötsligt blev han stående. »Nu ska du säga mig hur det kommer sig, att trollena har gett dig fri,» sa han. – »Då mor offrade det, som var henne mer värt än livet, så hade inte trollena någon makt över mig mer, utan lät mig gå,» sa pojken. – »Har hon offrat det, som var henne mer värt än livet?» frågade bonden. – »Ja, det har hon väl, när hon lät er gå, för att hon skulle kunna behålla trollungen,» sa barnet. – – – Bondhustrun satt alltjämt kvar på sin plats vid brunnen. Hon sov inte, men hon kände sig som en förstenad. Hon förmådde inte röra sig, och det, som skedde omkring henne, såg hon lika litet, som om hon hade varit riktigt död. Då hörde hon mannens stämma ropa hennes namn långt borta ifrån, och hennes hjärta började åter klappa. Livet vände tillbaka till henne. Hon slog upp sina ögon och såg sig omkring som en sömndrucken. Det var ljus dag, solen sken, lärkan drillade, och det tycktes omöjligt, att hon också denna vackra dag skulle behöva släpa på sin olycka. Men strax därpå såg hon de förkolnade bjälkarna, som låg runt omkring henne, och en mängd människor med svärtade händer och upp- hettade ansikten. Då visste hon ju, att hon vak- nade upp till ett ännu sorgligare liv, än det gamla hade varit, men i alla fall hade hon kvar känslan, att hennes lidande nu hade kommit till ett slut. Hon såg sig om efter bortbytingen. Han låg inte i hennes knä, och han fanns ingen- stans i närheten. Hade nu allt varit som förr, så skulle hon ha sprungit upp och börjat söka efter honom, men nu kände hon på något sätt, att det var onödigt. Hon hörde återigen hur hennes man ropade på henne ifrån skogshållet. Han kom på den smala stigen ner mot gården, och alla de främmande, som hade hjälpt till vid släckningen, sprang emot honom och omringade honom, så att hon inte kunde se honom. Hon hörde bara hur han gång på gång ropade hennes namn, liksom för att hon skulle skynda till hans möte, hon som de andra. Och stämman bar budskap om en stor glädje, men hon blev ändå sittande stilla. Hon vågade inte röra sig. Äntligen stod hela människohopen runt omkring henne, och mannen skilde sig från de andra och gick fram och lade ett skönt barn i hennes armar. »Här är vår son. Han har vänt tillbaka till oss,» sa mannen, »och det är du och ingen annan, som har räddat honom.»

okej, jag går med på att jag har tiden om jag hade tagit mig tiden.

Lusten finns verkligen inte där dock.. Jag mår rent av piss, så jag orkar egentligen inte med det, och det betyder att jag inte får lust

Näe, jag pallar inte egentligen, men jag gör det för er skull.

|

nu sitter jag och käkar sönder mig med glass tills jag spyr.  Jag fattar inte varför glass hjälper när man är ledsen?.. ups, sa jag för mycket nu?

skjorta

benvärmare

Polotröja

Jeans

när ja kom hem åt jag typ lite ischoklad glass, och nu ska vi snart äta mat.

Iallafall, kanske ska få bli medryttare på min kompis ponny, en ponny som är apagullig :D (ägaren är väl inte så pjåkig heller , hehe)

Ska provrida nån dag^^

Var i skolan , spelade kort

stannade en stund i skolan med Eliaz

var där till typ 5

åkte hem

stannade vid affären köpte en asgod glass (y)

hemma

åt en smörgås

just NU

jag vill till gården :c

HAHAHA omg, asgarv eller vad?

Jag vet inte vad jag ska blogga om, men känner behov att blogga.. Det är jobbigt .

hittade ett asbra citat!

dessutom måste jag köpa en ny mobil oxå -.- batteriet suger och går bort direkt, en bussresa hem med fullt batteri, tog bort nästan hälften av batteriet -.-

mobilen är viktigare än en ny data nu, mobilen är liksom.. mitt liv x) (inte för att datan inte är det.. men min data fungerar som den ska iaf..)

Men nu blir det Maria montazami i Svenska Hollywood fruar! ;)

såhär röd vill jag bli!

och vill att det ska hålla också.. ska leta någon sida där dom säljer hårfärg och smycken, ska beställa två armband ^^ något tips?

inte gjort så mycket idag faktiskt.. mått illa resten av dagen med så jag åkte inte till fritidsgården,tänkter ta det lugnt så jag kommer till skolan imorgon!

har enormt ont i två fingrar ''där nere'' alltså nederdelen av fingret..  intressant va?

näe men nu får ni en bild som är tusen år gammal så ni har något att skratta åt

Relationship stages:

Strangers → Friends → Close Friends →
↓ ← ← ← ← ← ← ← ← ← ← ← ← ← ╝
Crush → Relationship → Heartbroken → Strangers

PEOPLE COMPLICATE THINGS TOO MUCH.. 
You miss someone? Call
Wanna meet? Invite.
Wanna be understood? Explain yourself. 
Have questions ? Ask.
Don't like it ? Say it. 
Like it? State it. 
Are you in the mood? Do it. 
Want something? Ask in the best possible way to get a yes. 

We have just one life..
Let's be simple and happy!! :)

funderar på att dra ner till stöllet på gården ikväll,men jag venne^^ Aja, skolan va chill , utom typ ifrån 1 till nu(inte slutat än) så har jag mått illa -.- men det har också sin anledning...

lyssnar på gråter bara i regnet nu, asbra!

sök på den i YT ^^

näe men nu har jag en nyhet på fb, ska checka den, bye!

det är heller inte bra om det går för långt. Man måste ju veta vad man ger sig in på, för det är ju en svår väg ut.

det värsta med fetma , är ju att barn som har fetma ofta blir mobbade, och äter då ännu mer eftersom dom tröstäter. eller så är det orsaken till fetman, mobbning eller att något hemskt har hänt så dom tröstäter.

men det går ju att ändra på, om man kämpar!

tänkte bara checka så ni inte tror jag är död el nåt^^

aa, men iaf.. ska typ , gå ner nu, och kolla på nån random film där nån snubbe har en bok, som en annan snubbe vill ha, och aa. den 2a snubben mördar folk typ, och ljuset har haft sönder jorden el. näe jag vet inte, kan inte förklara x)

ja.. vad tycker jag om ätstörningar?

det är idiotiskt egentligen, men jag förstår ju folk som har det, inte deras fel egentligen. Dom kanske har dåligt självförtroende,eller blivit mobbade? men om det går för långt, så är det inte bra alls. det är bäst om man hinner stoppa det innan det går såhär långt...

just NU vill jag dra mig mot stöllet!

Dag 03 - Vad jag tycker om kärlek,att vara kär

Dag 04 - Hur gör man vid förbjuden kärlek?

Dag 08 - Sminkvideo

Dag 10 - Hur jag mår idag , psykiskt aka fysiskt

denna lista skulle jag följa.. men jag har glömt den o.O så jag gör alla som jag vill göra precis när jag vill :) tar ett par nu, och gör tidsinställda av resten antar jag ;)

1. varit rädd för att åka buss

2. varit rädd för skolan

3. tycker ormar är gulliga

4. firar 1 vecka med bästa idag

5. MÅSTE ta mig till stöllet för det att kunna fira

6. får panik lätt

7. får jättelätt dåligt samvete

8. har inget självförtroende alls

9. älskar rosa

10. tycker det är najs med långa naglar

11. aldrig haft ett seriöst förhållande(utom detta då)

12. tycker det är pinsamt när folk hör vilken musik jag gillar

13. tycker mina armar är tjocka,även om man når runt handleden med lillfingret och tummen

14. är mogen för min ålder, men omogen med random vänner x)

15. har en häst som heter pegasus som har vingar :D

men min kamera är död,och vet inte vart min laddare är,så smartas som jag är -.-

näe, nu ska jag gå och cuta mig själv

CRY

men jag låg kvar i sängen till klockan var typ kvart över nio, gick upp,soffan,frukost,sängen och datan ;)

har ganska tråkigt faktiskt.. vill till stöllet,men har antagligen ingen skjuts -..- så, jag skulle be er om musiktips och filmtips, MEN mamma har ändrat internet så att jag inte kan lyssna på YT eller ladda hem något utan att internet blir apa segt -.-

ska väl se på nån gullig film nu, eller sen.. här är filmerna vi såg igår:

nu sitter jag i rummet, ska nog gå ner och va lite social nu, men bye!^^

juste!

svar på kommentar:

♔ ズ-ミ ボンミンジ[Jummi Von Minji] Official Blog ♔ om ursäkta?:

fin header :)

svar: tack :D

började dagen, typ , med att vakna kvart över 8 av att pappa gick upp -.- somnade om typ 40 min senare ,men sov bara några minuter , vaknade, och somnade lite senare igen, och så höll det på så till klockan blev typ elva,drygt.

vaknade, och sen typ duschade,fixade mig,städade och aa. sen kom Eliaz,gjorde inte så mycket.

Gick till folkets hus , där mötte vi Emelie sen gick vi till nån tant, som inte var inne så emelie typ ''haaaallå?'' och så kommer hon in från ytterdörren (vi gick in) och blev rädd x)

aa, sen hämtade vi ut emelies cykel,hon skjutsade mig till folkets hus där Eliaz väntade. Gick hem, flummade allmänt mycket.

såg en film, skulle va skräckfilm men den va inte ens läbbig o.O Emelie åkte hem och aa , nu sitter man här ^^

mobbning över huvudtaget,ingen sort är okej!

t.ex Nellie Berntsson

Jag tyckte verkligen synd om tjejen.. Gangsterponnyn skrev massa elakt om och emot henne, så tillslut var Nellie stark nog att anmäla gangsterponnyns ägare,som var anonym,men inte efter anmälan. Dock vill nellie inte vara så kallhjärtad att hon hänger ut gangsterponny, så hon skriver inte ut hennes/hans namn,strong!

Nellie, om du läser det här, så hoppas jag verkligen du är okej nu, för jag tycker att dom bara är låga som inte ens säger sitt NAMN när dom håller på att klanka ner dig. Stay strong cheyen, du förtjänar det!

jobbigt..

- jag lever i en drömvärld

- jag är grymt kissnödig JUST NU

- så därför måste jag på toa

X)

ska typ, hämta min cykel vid vägen strax, men mamma ska på jobb, så jag åker med henne ut. bekväm som jag är ;)

vill ha en ny garderob,och nytt smink.. och smycken x)

lite onödigt inlägg, men ni ville säkert veta detta, så tycker ni antecknar också!

sen åkte jag buss till skolan, där tog vi bussen till Tby, och kollade på fordons museum och nånting mer om finsk och svensk historia,dryyygt -.-

sen käkade jag,linnea,hanna och andreas(fråga inte...) på stjärneskolan. men innan det GICK vi dit, och fick sen reda på att bussen skulle köra dit lärarna o.O aa, mötte eliaz innan maten också^^

sen väntade vi till 12, var med hanna,linnea,andreas och eliaz till dess :P

bussen till stöllet, var ''hemma'' på skolan runt halv 1, slutade ,  yey, 30 min för tidigt, grymt :))

men jag stannade vid skolan med eliaz och mårten, fast mårten drog hem efter ett tag, visstja! linnea var med ett tag,men hon drog lite före mårten.

hade det ''lite'' mysigt där, mårten kom typ en gång var 10:e minut , hahah ^^

sen gick vi typ till en kulle vid lekparken, satt där, eller jag låg på eliaz rygg med huvudet och han på magen, snackade.

sen kyrkmuren, sen vidare på klarastrandvägen, och sen tbx igen till kyrkmuren, satt där kanske , 1 ½ timme?

åkte hem,åkte in på affären,köpte chips och en glass,tjockis :3

nu sitter jag här..

gjorde en tatoo mitt i pannan också, ser lite Xtra dum ut :3

ehm.. a. försökte bli förskyld, gick barfota , ISKALLT ELLER VAD?!

aa, sen när jag åkte hem var jag dum nog att

åka utan långtröja(alltså bara i Tshirt) hem,3km och frysa skiten ur mig

känns som att mina fingrar är baota stora,kan knappt skriva..

åt just mat, typ asmätt. ska ta lite pengar o dra till gården,med julia,måste prata med henne ..

förra gången på gården (sist jag var där asså,hela kvällen) så hade vi strippoker , de var lite najs^^ blev sittandes i trosor och bh (a'

iaf. mår lite sådär aspiss också,najs? eller inte.

puss!

den bilden fick jag inte ha o.O

så nu får jag inte ha någon bild ALLS tills imorrn.. surt!

iaf, snackade nyss med baby, pratade om lite randomrandom där.

nu trodde jag det var idol,men det var inte det -...- och inget house ikväll heller,surt det också ^__^

Jag äter så lite som möjligt för att inte bli tjock,jag tycker mina armar är tjocka,även om dom inte är det,jag tycker jag äter för mycket,även om jag ibland inte ens äter nåt över huvudtaget,jag tycker 49 kilo är mycket för min ålder,jag tycker jag måste träna,bara dricka vatten är ett altenativ,så ser jag på mig själv.

Idag har jag typ.. gått i skolan till 3, mådde typ illa hela dagen, grymt jobbigt -.-

Men aa, det går. men var med massa skönt folk i skolan som jennifer,marlen,johanna,pierre,hanna och linnea med folk där också.

tog nyss en bild, och pratar med min smurf på sms :) åt förut också, nån typ kyckling.

puss på rumpan!

slänger in en mobbad bild också, MOBBA PÅ

Iaf,tänkte tipsa om ett par bloggar som jag läser nästan varje dag:

gick upp,duschade , klädde mig

sminkade mig , åt minimalt med smörgås och drack vatten

gjorde iordning allt

och stack till skolan

träffade E

typ, chill skoldag, slutade 12

stannade i skolan tills 2, då åkte E till västergötland.. sa hejdå

gick med marlen och jennifer till klarastrand

var där,snackade skit och så

sen gick vi till jennifers farmor

stannade där ett tag

tbx till klarastrand och marlen åkte hem

jennifer och jag går runt lite,och snackar om förlovning

åker hem

åt taco

slappade vid datorn

pretty azum!

jag ska se på det sen , tror det kommer nån snygging.. hoppas, så man får en höjdpunkt på dagen ^^

eller nån dålig, så dom skäller. men tycker ändå synd om dom som blir grymt kritiserade..

mat alltså .

men aa, ha det azum, för jag mår så bra man kan(utom förskyldningen dåra...) <3

suttit och kollat igenom runt 2300 sms, men hoppade över en hel det x)

men nu ska jag.. kolla facebook för jenny skrev till mig, bye!

smsade lite förut med älskling,så underbart gullig han är <3

redigerade en bild, kulle jag passa i nån av dessa?

Iaf, idag är jag hemma från skolan,har ont i halsen och näsan är fuckedup -.-

men sitter och snackar med ellinor, och då blir det bättre när man har någon att snacka med :)

o-m-f-g jag fattar inte att det är sant. helt jävla sjukt.

ska bli riktigt najs faktiskt. inte sett dom på aslänge, så ska bli grymt.

jag vill oxå vara trollkarl!

Harry potter - de vises sten

Harry potter - hemlighetens kammare

Harry potter - fången från azkaban

tog ungefär .. halvtimme? aa, runt där iaf tror jag :) hoppas ni gillar den, för den stannar nog ett tag. men nu ska ni rösta!

klicka för större bild

VS

vem är finast? NI väljer!

hoppas jag det är för er iaf. Min röst är fucked'up..  as hes, och när jag pratar gör det lite lagom ont.

skola imorgon oxå. jag VILL till skolan. Inte för att det är speciellt kul, men asså om jag missar lektioner måste jag ändå skriva ner allt från nån annan, lika bra att vara där.

men grymt pinsamt om jag har den röst jag har nu..

btw, mamma ska köpa med blond och röd hårfärg, (sa hon iaf..) så vi får färga det!

bad just mamma köpa med blond och röd hårfärg åt mig.. ska färga mig blond, och sen typ på måndag ska jag färga mig röd.. (blond = söndag isf kanske)

sen ska jag försöka övertala mamma att låta mig ta industrial.

för er som inte vet vad industrial är så ska jag förklara med bild:

detta är industrial.

får ta hål i näsan om jag vill, men tror inte jag passar i det? x)

och lite mer ;)

har arbetat på en header i 40 minuter, sen kommer det upp att programmet KRASCHAT 
asså , örgnfwoef -.-

(klicka om ni inte ser)

♥

jag mår ju dåligt av det..

och det är inte bra alls. jag har sagt att jag älskar honom, och skrivit: Love you ones,love you still, always have , always will<3

vi hade just bråkat, så jag skrev så och menade det. jag älskar verkligen honom..

särskilt idag, eftersom jag är förskyld.

just druckit vatten med 20 droppar äckel medicin, och sen 2 ipren 200mg, och fick kräkreflex, grymt jobbigt -.-

ska ta mej ett bad igen för att ''öppna porerna'' eller nåt.. må bra, hoppas ni är friska<3

om ni undrar vad för medicin jag tar, är det denna:

den flyttande, den hjälper mot förskyldning, men man ska ta den i början av förskyldningen, så den inte blir större. därför tar jag den nu..

har börjat att ta såndär medicin som gör att förskyldningen inte går längre än hit, hoppas det funkar för har ingen lust att må crap idag.

såg ''säg att du älskar mig'' förut, asbra film! började kolla på ''blue water high'' avsnitten men blev uttråkad, redan sett dom lxm. . funderar på om jag ska dra igång harry potter 1,2,3 men får se^^

Något du vill ändra över din kropp: hah, ja
Kan du själv säga att du tycker att du är söt: näe


Kärlek.
Har du någon kille: ne
Gillar du någon nu: nej, älskar!
Som heter: *
Tycker du om när en kille rör vid dig: ja

Är det okej att en kille gör det: ja bara min kille!
Måste han fråga innan han gör det: ne (a)
VÅGAR du att han gör det: ja
Dina bröst, är det ett okej ställe att han rör vid: jaa
- din rumpa: jaa
- ditt könsorgan: jaa
Vill du leva tillsammans med någon, eller vill du ha ett singelliv: Leva tillsammans med någon!<3
Trivs du tillsammans med någon kille: jaa
- vem: *
Gillar du långa eller korta förhållanden mest: långa!
När en kille gör slut, blir du ledsen: det är ju klart man blir?
har du haft mer än 3 sexställningar: är inte det lite privat?

Vänner.
Har du bra vänner: Jaa<3
Du tycker om att va med dina vänner: jaa
Har du många vänner: nja
Vad heter dina bästa vänner: finns många.
Vad heter dina allra bästa vän: ingen sagd ingen glömd
Vad är bäst tycker du, med få bra vänner, eller med många som man inte kan lita på till hundra: Få bra vänner

Mogenhet.
Låter du din kille ta på dina bröst? men jaa!
Är du mogen för din ålder? ja!
Har många sagt att du ser äldre ut än vad du är: ja venne kommer inte ihåg xd
har du fått bröst: Ja
du fått höfter: Ja
Du älskar att shoppa: Ja!

DAGENS PLANER: venne, nörda?
DAGENS BÄSTA: töjningen kanske? eller nåt som jag inte säger ^^
DAGENS SÄMSTA: tappade töjningen på golvet, pinsamt värre?
DAGENS ROLIGASTE: hm.. Eliaz?
DAGENS TRÅKIGASTE: Skolan.
DAGENS MISSLYCKANDE: tappade töjningen xd
DAGENS LYCKA: säger jag inte (a)
DAGENS HUMÖR: Trött men awesome
DAGENS SJUKA: Eh.. PIERRE SMITTADE MIG MED FÖRSKYLDNING -.-
DAGENS LÄNGTAN: ensak..
DAGENS FUNDERING: Hur ska jag göra..?
DAGENS BEROENDE: musik
DAGENS SAKNAD: Min storebror ,och en kram typ..
DAGENS FILM/PROGRAM/SERIE: venne, nt sett på tv typ xd
DAGENS MÅSTEN: Sova. (sov i badkaret XD )
DAGENS MOTION: När jag gick cyklade hem från skolan vägen där jag går av bussen?
DAGENS VÄDER: typ.. moln och sol?
DAGENS GODIS: snickers in my <3
DAGENS LÅT: ola - overdrive

Det kan vara underbart, och man kan vara jättelyckliga. men,man kan också vara olyckligt kär, och det är hemskt.

jadu.. jag vet faktiskt inte. det är otroligt svårt och hemskt iallafall, vet själv.

Men ja.. man får leva med det, och tänka ''den som väntar på något gott,väntar aldrig för länge'' även om han inte är the one, så kommer det alltid någon och tar dig med storm!

idag var det chill i skolan, niice :)

fick låna en töjning av Eliaz, en 3mm . Men jag har ett liten problem..

alltså, in i örat. så jag undrar om nån kan hjälpa mig med detta?

men chill

sen blev vi sams igen.

sen stannade jag lite i skolan, fick sällskap från gullis

sen åkte jag hem med min lillebror och farfar, och aa, nu sitter jag här. fick pms anfall på farfar också , uups ^^

idag har jag vart i skolan, var lite knas där..

dunkade musik så jag nästan sprängde öronen, och tänkte inte på världen. (var deprimerad)

aa, sen hem med bussen , satt bredvid marcus o snacka med honom ^^ sprayade tjej parfym på hnm också, det gillade han :) inte..

aa, sen äta, sen slapp, sen åkte till julia<3 och red.

gick sådär

sen blev jag ledsen

sen smurfa med henne

sen hämtade mormor mig

och nu ser jag på leila bakar..

ointressant va?!

Men kallas Amigo. Han är en lippizaner på 19 år. Jag har ridit honom så länge jag kan minnas, eftersom jag var mycket hos min moster (som även hade uffe).

Amigo har en grym personlighet. I början och lite av mitten av sommaren såg jag Amigo som en ridskole häst. Kude inte hitta på bus,eller vara som Uffe. MEN så fel jag hade!

Amigo har en personlighet som få, han är en.. busunge ;) Nee, inte direkt. men han är speciell. T.ex, ibland kan han göra precis som man säger, beroende på ryttare. Är man en van ryttare, måste man verkligen jobba för att få honom att gå i form, och inte bara springa iväg i traven och galoppen! När man hoppar, är detta ett stort problem..

MEN när man väl vunnit, så gör ha precis som man ber honom.

Han kan såklart bussa till det i ridningen också, och skena eller bocka . Men hans bocksprång är bara som att dra ner halsen lite, och göra ''flyga upp i luften'' galoppsprång , om ni fattar. Om man blir arg på amigo, blir han tjurig. Men han blir bara småsur då, så han blir inte som uffe och stegrar på en utan han typ, tjuvnyper..

Tillit! vi har väldigt mycket tillit till varandra, vi litar på varandra..

Amigo kan tricken puss,vart sitter svansen och kram

Jag har hoppat 97cm med amigo som högst med sadel. Utan sadel är det högsta 70/80 tror jag..

/ Stina

btw, fick grymt ont i magen igen -.- ska snart dra hem och efter det typ .. träna tyska -.- och aa, sen typ, jag venne? xd

Åka till stöllet

sitter hos emelie nu efter en bra skoldag ^^ a, fick asont i magen i bussen, venne vrf ;s sen när jag kom hem åt jag godis och då blev det bättre , haha ? xd

aa. men asså , var ensam hemma så jag åkte till emelie (ringde först såklart).

aja, nu finns det inte mottagning i min mobil -.- men sen vet jag inte vad jag ska göra alls x)

ehm.. typ..

DAGENS LÅT är Eric Saade - Popular

vi börjar med Uffe Emm.

Uffe var MIN ponny. Jag struntar i vad andra säger, för han var min. Jag började rida honom när jag var runt 1-2 år, men asså, rida räknar jag som lite skritt nu^^ Han är nu 15 år, och en shetlandsponny i sina bästa år. Dock äger jag honom inte längre.. Han står hos min moster, som bor i ekshärad, alltså inte så långt bort.

Han är här på somrarna, och kanske kommer upp tillsammans med Pluto Amigo i höst^^ Men amigo får ni veta mer om i ett annat inlägg. Tillbax till uffe!

Uffe har verkligen en personlighet som få, en riktig gullefis är han. ena stunden kanske han är på asbra humör och pussar och är avundsjuk om jag håller på med Amigo, andra sekunden är han en surbitch som stegrar på en. så såklart måste man vara väldigt bestämd med honom, men blir du arg blir han ännu argare.

Jag har hoppat 50/60 barbacka på honom, och det skulle han inte hoppa om jag var för stor, dessutom har jag gått ner jättemycket i vikt, så jag är inte förtung heller.

slänger in lite bilder också!

Uffe kan puss,buga,hov och vart sitter svansen som trick.

/ Stina

JAG...

- Gillar ormar

- Är lättsårad

- Hatar kinamat, eller hatar, jag gillar det inte

- Har ätit hundmat tillsammans med andra hundar som liten

- älskar att ha fjärilar i magen

- varje gång jag pratar med någon jag gillar dunkar mitt hjärta i 130/sek

- Tycker Mr.Bean är tråkig som aldrig snackar

- fattar inte hur småungar tänker egentligen

- Hatar när folk stavar fel på saker som: gallop och vell ist för galopp och väl

- Har tvångstankar , som gör jag inte det och det kommer nån och tar mig el nåt x)

där fick ni nåt :)

Dag 02 - Vad jag har lust med just nu

Dag 03 - Vad jag tycker om kärlek,att vara kär

Dag 04 - Hur gör man vid förbjuden kärlek?

Dag 05 - Vad jag tycker om ätstörningar

Dag 06 - Vad jag tycker om fetma

Dag 07 - Vad jag tycker om kissie,blondinbella,foki och dressyrmupparna

Dag 08 - Sminkvideo

Dag 09 - Videoblogg

Dag 10 - Hur jag mår idag , psykiskt aka fysiskt

Dag 11 - Vad jag har dåligt samvete för

Dag 12 - Hur vänner förklarar min personlighet

Dag 13 - Mina problem

Dag 14 - Saker jag verkligen dissar

Dag 15 - Saker jag verkligen hissar

gjort listan själv, men ni får såklart ta den :)

så det ska jag göra :) Men har ni några fler förslag? ska börja med en lista också hade jag tänkt :)

iaf, anteckna (den vart bra igen sen)

har inte lust att blogga längre. inte någon glöd när ellinor bara överger mig.

kommentera isåfall,och så börjar jag blogga igen